Håkan Sörman på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) vädrar idag på SvD Brännpunkt sin åsikt att staten skall stå som utfärdare för e-legitimationen. Den synpunkten får man kanske respektera ur ett filosofiskt perspektiv (även om det andas lite 70-tal och visar på en oförmåga att se behoven och problemställningen), men att föredra den under ogrundade och direkt falska argument är upprördande, t.ex:

  • Att det är ett problem att privata aktörer utfärdar e-legitimationer. Utredningens förslag för utfärdande av e-legitimationer följer en analogi från den fysiska verkligenheten, där såväl privata aktörer som statliga myndigheter kan utfärda fotolegitimation, baserat på den information som finns i myndighetsregister. Dessa legitimationer är sedan gångbara i alla upptänkliga sammanhang i samhället - utan att detta utgör något problem i termer av tillit, stabilitet eller persondataskydd. För att inte ens nämna att landstingens egna e-tjänstelegitimationer utfärdas av en privat entreprenör, vilket uppenbarligen inte är ett problem för Håkan Sörman.
  • Att man skall kasta 3,5 miljoner utfärdade e-legitimationer över bord och låta staten utfärda ett nytt e-leg på kort till alla medborgare. Det är inte bara ett oacceptabelt slöseri med skattemedel, modellen har prövats förut i t.ex. vårt grannland Finland, och den har aldrig fungerat. Bl.a. eftersom e-legitimation i formen av certifikat på kort är i det närmaste obrukbart i medborgarens hemmiljö eller i dennes mobila enheter, som mobiltelefoner och surfplattor.
  • De elektroniska intyg som i så starka ordalag kritiseras av Håkan Sörman som tekniskt komplext, använder SKL redan idag i sina system. Praktiskt taget varje ny e-tjänst (inte bara inom sjukvårdssektorn) utformas redan med denna teknik (via infratjänsten), av den enkla anledning att det förenklar och gör integrationen och användandet billigare. Utsagan att modellen som föreslås skulle innebära fördyringar står i direkt motsats till denna verklighet.
  • Att den föreslagna lösningen inte uppfyller sjukvårdens krav på persondataskydd, och som inte vidare motiveras i artikeln. Detta faller också med att sjukvården redan idag använder just denna teknik internt i sina system, och att utfärdandet idag sker av privata aktörer. Modellen med elektroniska intyg via s.k. identitetsleverantörer (federationsteknik) är en effektiv metod för att kontrollera spridningen av personuppgifter och skydda medborgarnas personliga integritet.

På en övergripande nivå vilar utredningens förslag på två grundbultar:

  • att tydligt definiera de krav som ställs på en svensk e-legitimation, och som harmoniseras med internationell standard
  • ett tekniskt abstraktionslager som bygger på elektroniska intyg (SAML)

Det råder mycket stor enighet om att detta är ett steg i rätt riktning för nästa generations e-legitimationer. Det är därför med viss förvåning man läser avslutningen att “…få, om ens någon, tycker att det är en bra lösning”, då den är helt ogrundad.